(null)

 Jag mår bara sämre och sämre. Jag är otroligt känslokall och känner mig helt blockerad från omvärlden. Jag har svårt att hitta fokus på något och känner mig ofta misslyckad. Jag vet att detta måste sluta. jag måste sluta trycka ner mig själv och sluta ha så högra krav på mig själv. När började ja må dåligt och vilka faktorer har orsakat mitt mående och framförallt hur jag ska må bättre?. Jag chippar efter min anda och tänker på alla människorna som jag har runt omkring mig, hur fantastiska mina vänner, barn och min mamma är. Dem är verklgen dem bästa jag kan ha och jag vet att dem finns där och jag finns där för dem med. Kan en ända person ha orsakat mig så mycket smärta? Ja ni läste rätt och jag vet att du läser min blogg med, precis som du vill följa mig överallt. Du vill fortfrande ha kontrollen över mitt liv men tyvärr de kan du inte de mer. Du kan omöjligt såra mig mer än vad du har gjort och du kommer ej in i mitt liv igen. Jag tillåter inte mig själv såras av dig.Tillsammans med samtalsterapi. läkare och förhoppningsvis en sjukskriven och alla underbara personer i mitt liv så ska jag må bättre. För att alla människorna runt mitt liv får mig att kämpa och vssa lite mer. En hälsning till min barn. Er mamma kommer snart att bli starkare än någonsin och tillsammans klarar vi allt. Älskar er. Till alla mina vänner och familj så älskar jag er med. Sen vill jag skicka ett extra tack till en person som inte funnits i mitt liv så länge men som sätter ett leende på mina läppar. De är härligt och de är härligt att må bra. För de är väldigt konstigt att du kan få mig att känna saker som ingen annan kan ta fram just nu. Hur är det möjligt när mitt liv är som de är. Är det möjligt att förälska sig när man mår dåligt? Jag säger inte att jag är det utan att det är bara en tanke. kan jag släppa in någon i mitt liv när mitt mående suger. Jag vill verkligen de och hoppas att svaret på min fråga är ja. Tiden får utvisa det men jag har kommit på vad roten till mitt mående är så nu har vi en början Bort med negativitet och fram med posívitet. Lägg mitt förflutna bakom mig och jag ska njuta av att lev i nuet och välkomnar min framtid. Take care

Har inte haft orken att skriva på bloggen då min älskade farbror gick hastigt bort. Från de vi fick reda på att han var sjuk till han dog var de tre veckor. Himmelen har fått tre vackra änglar på två år. När ska de ta slut? Precis när man börjar kunna andas och bearbeta sin sorg så kommer nästa. Detta är oerhört jobbigt och jag kämpar varje dag med olika känslor. 

Jag har dessutom symtom på utmattning och detta måste jag ta tag i. Jag har skrivit ner punkter som jag måste göra nu i mitt liv. För att hitta ro och komma i kapp med mitt liv. Nästa vecka ska jag tinga läkare för att bolla lite tankar om sjukskrivning. Jag vill helat inte bli de men jag har insett att om drämt de jag måste bli för att komma ifatt med mig själv så är de det jag måste. Jag måste kunna fokusera, kunna slutföra saker som jag börjar på, kunna koncentrera mig, få en natt sömn. Inte vara konstant trött och äta hela tiden. 

Jag har tre barn som jag måste kunna finnas för och mig själv. Jag måste hitta en balans i min vardag där allt finns. För visst vill jag hitta kärleken. Men först måste jag hitta kärleken till mitt liv

Avslutar med att säga hur älskad min farbror var och vilken otrolig människa. Han gav mig kärlek, hopp, kramar, råd. Han fanns där alltid när jag behövde honom. Även om jag har svårt att ta till någon hjälp. Du är otroligt saknad och jag tänker på dig varje dag. Jag kommer att finnas här dör dina flickor som du fanns för mig ❤️❤️ (null)

Jag har inte varit så aktiv med bloggandet. Dels tappade jag motivationen och dels så har de gått lite upp och ner i mitt liv så jag valde att ta en lite paus.

Nu hoppas jag att jag ska kunna skriva ett par inlägg i veckan. Den senaste tiden har jag funderat på min egna stil. Har lagt upp inlägg innan med kläder som jag kan ha på mig. Detta och att jag har rensat garderoben har fått mig att inse att jag klär mig ganska ungdomligt. Jag har kommit till insikt att har kläder någon ålder. Jag menar att jag ska fylla 35 år nästa år och gillar att klä mig i korta tröjor eller kläder som är tajta. Detta beror på många saker men framförallt har jag inte haft kroppen till det innan eller självförtroendet att bära upp kläderna. Idag inser jag att de är mycket jag har att vara stolt över och jag bryr mig inte vad andra säger eller tycker. 

När jag nu har sorterat ut och ensat lite och kollat genom vad jag har för kläder så kan jag se två olika stilar. Den ungdomlige och en lite klassisk stil med blus och tajta jeans. Jag vill gärna kombinera dessa stolar och definierar mig med båda. Jag kan inte gå hur jag vill till jobbet och skulle aldrig ha en magtröja på jobb. Jag har inte iheller fått tillfälle att Gå ut och fotografera i naturen. Jag tänker då på bilder på mig men även på barnen. Naturen ger en sån fin bakgrund. Dock behöver jag någon som kan ta bildens på mig. Detta är en utmaning för mig då jag gillar inte när andra tar bilder på mig. Svårt att förklara men jag gillar att utmana mig själv. 

Vi kan väl bestämma att kläder inte har någon ålder och att vi ska klä oss hur vi vill. Sluta dömma andra och låt alla vara unika. Bemöt andra hur du själv skulle vilja bli bemött. Vi behöver lite mer kärlek i denna värld
Love
Jessica  (null)

(null)

(null)

(null)