Jag är medveten om att min blogg har många så kallade negativa eller dystra inlägg men den senaste tiden är det just de jag känner. Jag känner mig helt tom innombords och det känns som jag bryter ihopa snart. Tårarna kommer på kvällarna och jag känner
mig otroligt ensam. Jag har världens bästa vänner, jag har en familj men i mitt mående så känner jag mig ändå ensam. De är svårt att beskriva den känslan och få någon att förstå hur man känner sig? Ni kanske tänker att jag har juh vänner och de har
jag. Kan prata med mina vänner om allt och varför väljer jag då att vara tyst om detta. För jag kan själv inte sätta fingret på exakt varför jag mår som jag gör. En del faktorer som bidrar till mitt mående vet jag men där finns fler faktorer . Faktorer
som kommer och går hela tiden. Har ni tänkt på hur många människor som mår psykiskt dåligt idag? Alla bär på sina erfarenheter och faktorer som bidrar till ens mående men man kan inte låta bli att tänka på hur mycket samhället spelar med in.
Jag vet själv hur jag fungerar: sätter ofta på mig fejk leendet, fixar till mig och tar på mig något snyggt i hopp om att jag ska känna mig bättre vilket jag en del gånger gör men inte alltid. De gångerna jag dessutom mår bättre så slår det mig hårdare
tillbaka. Varje kväll ska jag nu börja med att uppskatta mig själv mer. Jag ska börja med en övning där jag ska säga 3 saker som jag har gjort bra under dagen.
Våga lyfta en själv och varandra
Puss o kram
Kommentera