Är de så att vi kvinnor har högre krav på oss själva? Vi vill ha ett nystädat hem. Se till så vara barn har de bra, se till så att vi själva mår bra och ta hand om andra i vår omgivning? Jag säger absolut inte att männen inte har de med. Dock tror jag att vi kvinnor ställer högre krav på oss själva. Varför är det så? Jag kan ta mig själv som ett exempel. Man säger att man inte ska ta jobbet med hem. Men oavsett vad jag gör så följer de med mig. Intryck och observationer och annat som man har under dagen. Att man känner att har jag gjort tillräckligt? Vi klappar oss själva för sällan på axeln och säger fy fan vad du är bra. 

Jag försöker hitta ljusglimtar i vardagen som gör att jag orkar kämpa mot min utmattning. När man har fått med de för länge så är det inte så lätt att göra stora förändringar. När jag har en bra dag så reflekterar jag över vad de var som gjorde att just den här dagen var bra? Vad kan jag ta med mig och lära mig utav de? När jag har en dålig dag så dår man reflektera över vad de var sing borde att de än blev så dålig och kanske ta bort vissa saker som är stressande eller som på något vis skapar negativ energi. 

Den här världen vi lever idag med konsumtion, omöjliga kroppsideal och hets till att alltid vara glad skapar en oroligt ohälsa hos många människor? Man ska has tors barnkalas, åka på dyra semestrar, de ut som en Barbie dockanich alltid ha ett leende på läpparna? Hur ska vi skapa värdefulla normer för oss själva och våra barn när världen ser ut som den gör? Hur kan vi förändra oss själva och ändra världen?

Funderingar så här på morgon kvisten

Puss o kram

(null)

Idag är de tid för mitt läkarbesök. Jag är lite nervös över vad läkaren kommer att säga. Dock är jag beredd på de jag behöver göra dör att jag ska må bättre. Jag vill kunna gå upp på morgonen som en vanlig människa. Jag är ingen ovanlig människa men jag brottas med mig själv varje dag att komma upp ur sängen. Jag vill leva utan ett ständigt tryck över bröstet. Jag vill kunna koncentrera mig på vad jag gör och inte vara tankspridd och okoncentrerad. Jag behöver känna känslor igen. Jag har smärtor i min kropp som förflyttar sig. Ibland ligger smärtan i ryggen, ibland nacken och ibland mina armar. Min mage har blivit kaos med. Jag brukar beskriva mig själv som flera personer. Vi agerar olika beroende på vilket sammanhang vi är i. På jobb är jag en Jessica, jag är en person som mamma, en med mina vänner och sen är jag en när jag bara är jag. Nu känner jag att flera av mina jag inte är balans. Vad kan jag då lära mig av den Jessica som är i balans? Att vara i nuet. Att njuta sv stunden. Att känna glädje. Att hjälpa andra och även själv be om hjälp när jag behöver de . 

Samtidigt som Jag behöver vara sjukskriven så jag kan må bra så är de sjukt svårt för mig. Jag vill jobba. Men mitt jobb och jag måste hitta en balans. Mitt jobb tar mycket energi och på något sätt måste jag hitta sätt där så jag inte bränner ut mig där. 

Kärlek till er som finns för mig
Puss


Denna helgen har verkligen varit upp och ner för mig. Jag hade en sjukt bra lördag med barnen. Mycket skratt och dans och härlig lördags mys framför en film på tv än på kvällen. Jag till och med kände av lite av mig själv igen vilket jag inte gjort på länge. 

Sen kom söndagen och sa krasch. Jag har varit så trött hela dagen. Jag har riktigt svårt att hålla mig vaken och min kropp orkar inte. Imorgon ska jag till läkaren så jag får se vad han säger. Men så här kan jag inte må. Känner mig dock otroligt tacksam till visa personer i mitt liv. Jag behöver inte räkna upp er för ni vet vad ni betyder för mig. De är så otroligt viktigt att ha vänner vid sin sida när ens mående är som den är. Sjukt tacksam. Älskar er  (null)

(null)