Är de så att vi kvinnor har högre krav på oss själva? Vi vill ha ett nystädat hem. Se till så vara barn har de bra, se till så att vi själva mår bra och ta hand om andra i vår omgivning? Jag säger absolut inte att männen inte har de med. Dock tror jag
att vi kvinnor ställer högre krav på oss själva. Varför är det så? Jag kan ta mig själv som ett exempel. Man säger att man inte ska ta jobbet med hem. Men oavsett vad jag gör så följer de med mig. Intryck och observationer och annat som man har under
dagen. Att man känner att har jag gjort tillräckligt? Vi klappar oss själva för sällan på axeln och säger fy fan vad du är bra.
Jag försöker hitta ljusglimtar i vardagen som gör att jag orkar kämpa mot min utmattning. När man har fått med de för länge så är det inte så lätt att göra stora förändringar. När jag har en bra dag så reflekterar jag över vad de var som gjorde att
just den här dagen var bra? Vad kan jag ta med mig och lära mig utav de? När jag har en dålig dag så dår man reflektera över vad de var sing borde att de än blev så dålig och kanske ta bort vissa saker som är stressande eller som på något
vis skapar negativ energi.
Den här världen vi lever idag med konsumtion, omöjliga kroppsideal och hets till att alltid vara glad skapar en oroligt ohälsa hos många människor? Man ska has tors barnkalas, åka på dyra semestrar, de ut som en Barbie dockanich alltid ha ett leende på
läpparna? Hur ska vi skapa värdefulla normer för oss själva och våra barn när världen ser ut som den gör? Hur kan vi förändra oss själva och ändra världen?
Funderingar så här på morgon kvisten
Puss o kram
