Ligger på badet och lyssnar på ingen kan älsk som vi med Grace. Min första tanke är att fy vad jag skulle vilka dela den känslan med någon. Den senaste veckan har jag tänkt mycket på hur andra mår. Förstå mig rätt de har jag alltid gjort men denna veckan har de varit otroligt mycket. Mina tankar går nu i hur kan jag hjälpa någon annan som inte har någon att älska. Jag har mina fantastiska barn, familj och vänner. De finns de som känner dig otroligt ensamma och mår dåligt i psykisk ohälsa. Vården har blivit ett skämt och de känns som att man får göra något själv. Hur kan jag då hjälpa? Jag är ensam mamma och har en dotter som lider av psykisk ohälsa och de har jag gjort med. Hur kan vi hjälpa dem som behöver hjälp för nu vill jag inte bara blunda och tänka på mina problem. Om vi alla hjälps åt att få våra medmänniskor att känna sig vackra på alla sätt, få dem att bli sedda och säga åt dem att de är viktiga. 
Jag känner mig oxå ensam. Nästan dagligen känner jag de fast jag vet att jag inte är de. Hur kan man då känna sig ensam när man vet att man har människor runt omkring som bryr sig och hur mår dem som inte har någon? 

Puss o hej

Kommentera

Publiceras ej